att jag har mått skit, det vet jag, förut frös jag ut folk som älskade mig mest utan att jag ens fatta det, men att förlora dig gjorde ondast att se, att höra varje dag gjorde ont, men att nu äntligen komma från botten till toppen, tack vare mina vänner, det är bra. Att vänner hat stått ut med mig och hjälp mig med Nina val och orden, det är starkt, jag har alltid vetat att dom aldrig ska svika mig. Men att inte kunna kontrollera sina känslor är jobbigt, lika jobbigt som att komma över nån som man har gillat/gillar. Och att skära sig hjälper inte mycket det får det bara att göra ont. Så tänk possitivt, jag kan, jag vill, jag är bäst, fatta hur långt ni kan komma? Visst jag har inget självförtroende, men man kan alltid bygga upp det ju? Exakt som det jag håller på med./L